Här kommer ännu ett rörigt inlägg där jag skriver direkt från mina tankar .. läs om ni orkar och vill ;)


.. Visste ni att jag är "rädd för att hoppa?"

Eller rädd och rädd, det är jag inte. Jag älskar hoppningen, det är det bästa. Men, jag blir ofta galet nervös på träning/tävling och när hindrena blir högre. Jag vet inte riktigt varför, för jag tycker ju att det är KUL att hoppa högt (högre)

Eh jag vet inte riktigt, men jag blir lixom osäker på mig själv. Har troligtsvis med mitt dåliga självförtroende att göra. Även om jag vill tycka och känna att jag är duktig, så tycker jag verkligen INTE det. Jag är nästan aldrig nöjd över mig själv efter träning/tävling men är ALLTID skitstolt över Hillbilly. Min bebis ♥

Sen är det såklart olika vilken häst man sitter på. Rider jag Pollux till exempel så skulle jag våga hoppa allt oavsett hindertyp eller höjd (okej kanske inte 1,60 men ni fattar).
När jag sitter på Hillbilly vågar jag hoppa högre, men det är bara för att jag bestämmer mig för att det ska gå och jag måste LÄRA Hillbilly, om det däremot är tittiga hinder så blir jag osäker för att Hillbilly är osäker. Men nu på senare tid har jag lärt mig att om Hillbilly ska lära sig att hoppa alla möjliga hinder så varför inte ta träningen till tävlingen? Så, jag rider bestämt men mjukt. Vilket fungerar bra! Hillbilly litar på mig, om jag litar på honom. Det är det som är så härligt.

Men som sagt, jag har lätt för att bli osäker inom hoppningen. Men jag tycker det är KUL och jag presterar oftast bättre med lite fjärlilar i magen ;) Och det gör hela tävlingen  roligare, eftersom man får känslan YES VI KLARA DET! FYFAN VAD VI ÄR BRA :'DD Och den känslan slår allt, oavsett vilken nivå man är på. Håller ni inte med?

---

på denna bilden ser det låågt ut ;ppp

Det "högsta" jag har hoppat är 1,10-1,15 bana. På träning med Dollar, Pollux och enstaka hinder med Hillbilly har jag hoppat den höjden. Och jag tycker att det är högt. Men det är SKITKUL! Älskar känslan, när hästen hoppar med ryggen över och det blir SPRÅNG. Tror inte man får den känslan fören det blir över 1 meter, faktiskt. Iallfall tycke rjag det! När jag och Hillbilly hoppade 1,10 för första gången (och enda hittils, bilden) så var det verkligen SPRÅNG. Han tog i med hela kroppen och ryggen blev verkligen rund. Känner fortfarande språnget när jag tänker på det, wwwoo.

Jag brukar tänka såhär på träning: Min hopptränare skulle aldrig sätta upp ett hinder som han vet/är osäker på att vi inte klarar.

Innan tävling brukar jag kolla på massor utav filmer på youtube där folk tävlar samma höjd som jag är anmäld till och oftast känns hindrena väldigt låga! (det är dom ju också, då jag endast tävlat upp till 90cm) men jag brukar också kolla klipp där människor i min ålder tävlar upp till MSV och det ser ju bara så häftig och ROLIGT ut! :D Så det är ett bra tips, kolla filmer och lyssna på MUSIK. Bra peppmusik är sjukt bra!

Snacka med dina vänner också, även om dom gillar hästar eller inte. Prata med dom innan tävlingen, behöver inte ens handla om hästar. Men man får en bra PEPP!



Jag och Hillbilly hoppar 90cm för andra gången typ ;)

Varje gång jag och Hillbilly har klarat vårat "höjdrekord" så har jag blivit skitstolt :') Allt ifrån första gången vi "hoppade" och han landade i galopp(första gången vi galoppa tillsammans!) efteråt:



.. Till den gången vi tränade för Fredrik första gången, första gången vi hoppade studs, första gången vi åkte till ett annat ställe och tränade, första gången vi hoppade 80, första gången vi hoppade 90, första gången vi starta en CR 50 och 70, första gången vi klubbtävlade, första gången .. Listan kan göras lång. Och det är därför det är så jäkla roligt med Hillbilly, ALLT han har gjort, har vi gjort tillsammans! ALLT, verkligen ALLT han kan inom hoppningen har vi lärt oss tillsammans, på ungefär ett år. Ett enda år. :') Måste ju få skryta lite ...

Men självklart är det inte höjden som spelar någon roll, men det vet vi ju alla. Men man kan ju inte låta bli att tänka på det ändå. :)