Fick inspiration från Josefine att skriva om min och Hillbillys lilla resa ^^

OBS! Varning för långt inlägg och många bilder! ;D

Under sommaren 2010 hade jag min häst (även han ridtravare) vid namn Biting Gay. Men jag höll som vanligt igång och red/körde alla möjliga hästar. Alltid fullt upp på Mosserud gård. Iallafall, En av hästarna jag fastnade mer och mer för var Hillbilly Moss.
5 år gammal, inkörd och nyligen inriden. Inridningen stod såklart Anna för och det flöt på. Helt otroligt snäll var han!

Liten Hillbilly, 2-3 år gammal


Och som sagt sommaren 2010 började jag rida honom mer och mer. Endast på uteritter dock, och bara för att det var kul. Hade inga som helst planer på att utbilda honom vidare, Han skulle ju bli tävlad i trav och monte. och jag red bara för att han var snäll och söt, typ.

De allra första bilderna som togs på mig och Hillbily! HAHA dör varje gång.






Mot slutet av sommaren och början av hösten 2010 blev jag dock ännu mera fäst vid denna otroliga pojk.
Så jag började rida "dressyr". Han sprang mest bara på, och jag oerfaren och dum som jag var slängde på honom en snodd för att han inte skulle bli lika stark och lära sig att gå "i form".

 



Det var även nu vi började "hoppa". Red över bommar på marken och upphöjda. Och det var efter ett ridpass då vi skuttat över ett mini-hinder och han tog galopp efteråt som jag faktiskt insåg att hey, varför inte lära honom galoppera också? Jag såg Hillbilly som min egna nu och hade två hästar att rida och sköta om.



Vi tränade mer och mer för Anna, (som jag bor hos och äger Mosserud Gård.) Men mestadels så red vi ut och hade roligt :) Han lärde sig vänstergalopp väldigt snabbt även om det gick i 120 både ute och i paddocken.

Dock var väldigt stark när man red ut och jag vet inte hur många gånger jag grät, var arg och hade ångest över allt som hände på dessa ridturer .. Han var inge trevlig överhuvudtaget att rida ut på. Han backade i diken, stegrade, vände hem  och stack hemåt i full travartrav och jag hade noll koll. Dock var inte jag den enda som red honom under denna period, och jag tror faktiskt inte det var mitt fel att han var som han var, utan det var dels utrustningen och hur den/dom andra människorna red honom eller hur deras ridstil är. Men det hör inte hit!



Vintern kom och vi fortsatte med att bara ha roligt, tränade för Anna då och då. Och ja, snodden var kvar.

Kommer ihåg att jag nyligen blivit medlem i gruppen "Vi med ridtravare" på facebook. Lade ut enbild på min älskling innan en ridtur där han hade snodd. Fick en helt vanlig kommentar "Varför rider du med snodd? :)" (eller ngt liknande)
Och svarade väl typ: Han jobbar bättre med ryggen, blir inte lika stark, går fint i form och blablabla(liten och korkad, dryg och trodde jag kunde allt).

Sedan rullade den ena efter de andra kommentaren in och det var allt från att snodd är en senväg - inte genväg, hästen tänker bakåt och ja, allt det där som är SANT. I början tog jag inte åt mig, visst det kändes, men jag skakade ändå av mig det rätt fort. Snodden fungerade ju bra för oss, HB var inte lika stark (böjde in nosen och tänkte bakåt istället) och gick fint i form (böjde/knäppte av i nacken) ...






Galoppen var inga problem alls, dock endast vänster än sålänge!


Sedan såldes min älskade Biting, efter en sommar/höst och vinter fylld av ångest och inte veta vad man ska göra, eller vart man ska ta vägen. Det var nästan omöjligt att välja mellan Biting och Hillbilly. Men HB var yngre, och jag såg honom som ett roligt projekt. Men det gjorde ont, jävligt ont att skiljas från Biting. Men tur jag hade kvar Hillbilly!







2011 började vi träna mer och mer dressyr. Dock tunnade han ut något så fruktansvärt,  i både hull och muskler vilket jag tyvärr inte såg själv.

Vid denna tid började även jag inse att snodd och andra såkallade hjälpmedel kanske inte är så bra ändå. Och det reds väldigt sällan med den. All energi lades på att få upp honom i hull och muskler.

Tillslut blev han rundare och i februari/mars någon gång började vi träna mer och mer i både dressyr och hoppning.
Jag satte även upp ett mål som jag håller än idag - ALDRIG mer hjälptyglar på Hillbilly.

Jag lärde mig med hjälp utav Anna, och hästbloggar (tro det eller ej) att rida HB i en riktig form, där han jobbade med hela kroppen. Gud så skönt det måste ha varit för Hillbilly som äntligen fick bli riden på riktigt och inte behöva spänna sig eller bli stressad, och för mig att känna "det går ju, och vad roligt det är". Och iochmed att vi red mera dressyr, blev han även MYCKET trevligare att rida ut på.

Egentligen kan man säga att HBs resa mot ridhäst började här.



Jag började även att hoppa mer och mer med Hillbilly och snäll som han var tog han sig över utan att riva. Även om benen var lite här och där. Min fina!
Nu började även högerfattningarna sitta, även om det gick snabbt och obalanserat.





Våren 2011 började vi även träna för Fredrik Hasselberg i hoppningen. Jag hade ridit för Fredrik många gånger innan, fast på andras hästar. Kan ju även tillägga att under denna tid jag hade Hillbilly tränade och tävlade jag ofta andras hästar på LB nivå i hoppning och dressyr.

Hoppräning för Anna




Som ni kanske ser, började han även tunna ur i muskler och hullet här. Detta såg jag dock (som tur är) Om jag inte sett det, borde jag inte ha haft häst.









Sommaren 2011 och vi tränade mer och mer och i takt med att han gick upp i hull och muskler blev han även trevligare att rida (såklart) Under detta ridpass var det något som släppte. Hillbilly slappnade av mer i alla gångarter, och gick att rida i lägre form.







Blir så glad, för Hillbillys skull när jag ser dessa bilder. Han ser så mycket lyckligare ut. Och inte konstigt det.

Sommaren började på riktigt och vi red MYCKET dressyr.



4 juni 2011 startade vi våran första tävling tillsammans. En träningstävling, LC:1 och jag var SÅ nöjd efteråt. Att galoppera ärevarv på hans första tävling var obeskrivligt :) Jag var jätteglad den dagen.

Trots att Hillbilly var spänd för allt det nya (helt klart förlåtet) , men seg från värmen och allt jag fokuserade på var att det skulle se mjukt ut, så jag åkte häst med händerna långt framme så gick det ändå bra, vi fick fint berömm från alla håll och jag var som sagt supernöjd.







Denna sommaren som varit lärde både jag och Hillbilly otroligt mycket. Och min syn på ridning och HBs utbildning gick helt klart åt det bättre hållet. Vi tränade mycket för tränare i hopp och dressyr.





Vi tränade en hel del för Fredrik i hoppningen. Och när vi hoppade så högt som 90-bana för första gången var jag så glad att jag trodde jag skulle spricka. Och det var först då jag började inse att vi faktiskt utvecklats en hel del.



Vi åkte också på en helgkurs hemma hos Fredrik på Hammarö. Och ovan som HB var, gick det väl inte sådär superbra. Han var trött i både knopp och kropp, men JAG lärde mig obeskrivligt mkt om hur mkt jag måste vara där och stötta, hjälpa så att vi kan utvecklas tillsammans.



Vi tränade mer och mer hoppning och när HB verkligen fattat och fått in lite snits så började han ÄLSKA det. Och blev mer vild än tam ;) haha nedå. Men vi började hoppa "högt", och svårare övningar som krävde  en del utav både mig och HB men vi hade superkul!





Hösten kom och Hillbilly blev bara finare och finare ^^






Under hösten startade vi våran andra tävling, och första hopptävling. En CR 50 och 70 cm. Felfria i bägge klasserna trots spänd och tittig häst då han var och är ovan med ridhus och att det var "tittiga" hinder(enligt HB;)
Men den dagen, LYCKA!



heheh .. läskigt våg-plank^^




Under hösten har vi såklart även ridit mycket dressyr och uteritter, och han har blivit otroligt mycket lugnare, lättare i handen och trevligare helt enkelt på uteritter(och på banan), i alla gångarter.



Första gången vi hoppade 1,10. Det var jätteroligt! Vilken duktig häst jag har!


Och ja, det är väl ungefär här vi är nu.

Sommaren 2011 gav oss så otroligt mycket. Eller under hela 2011, har utveckling bara gått framåt. Jag kan tacka mina underbara tränare,  Alla bloggar jag läst och mig själv, faktiskt. Utan att vilja låta för ego, så har min åsikt OM ALLT angående hästar ändrats. Jag tänker, planerar och SER.


Måste även skriva ett särskilt tack till Josefine. Även om jag inte känner henne IRL så har hon gett mig tankeställare om både det ena och det andra. Genom kommentarer på min blogg, på facebook och inlägg på hennes blogg. Kommer ihåg inlägg hon skrivit om TEX hjälptyglar, som jag "skrattat" åt? Och tänkt "så är det ju inte alls. hjälptyglar är ju en väldigt bra hjälp" Men nu FATTAR jag ju, hur jävla rätt hon har. Hon är och har varit ända sen jag började läsa bloggen, en förebild trots att jag tyckt hennes åsikter har varit allt ifrån rätt alla gånger! (kände mig antaligen jävligt träffad;) Josse är en sjukt duktig hästägare och ryttare som har åsikter som alla hästägare borde ha. eller åtminstone försöka ha :)

Förutom detta ser jag även en hel del utveckling utrustningsmässigt ;) Under sommaren har jag börjat bry mig mer om märken och kvalite. (Och all onödig utrustning som jag nu totaldissar, kan inte fatta hur jag ens kan ha haft det på min häst.)

Ser framemot 2012 då ska vi ha riktigt roligt och träna och tävla så fort vi får chansen! Har varit en hel del "små-skador" som har ställt till det för oss, därav att vi bara hunnit med 2 träningstävlingar. Men det känns ändå bra, en hopp och en dressyr under Hillbillys första år som "Omskolad".

Vi tillsammans är fortfarande under utbildning och har mycket att jobba med, vilket är jättekul. Man lär så länge man rider! 



Älskade häst och bästa vän!